2013, nu ska jag leva
Snacka om att jag blir känslosam på kvällarna... Ligger och skriver massa med Joanna, mina fina vän. Saknar henne även fast vi sågs igår. Saknar även Felicia lite som jag träffa för några timmar sen. Och Rikard speciellt som jag varit ifrån i 4 hela dagar. Åh är så lyckligt lottad. Har dessa 3 underbara människor i mitt liv som betyder så mycket för mig och som jag passar ihop med så bra. Känner på mig att detta året kommer bli så himla grymt. Är så taggad på allt just nu. Skolan ska jag klara, jag ska få bra betyg och kämpa in i det sista i juni innan lovet. På lovet ska jag bara leva och njuta. Man har bara ett liv och jag ska ta vara på detta. Glöm inte det om ni någon gång sitter där hemma och deppar, ni har bara detta livet med några antal dagar, veckor, månader, år. Lev på dom dagarna och slösa inte bort dom på skit. Gör galna saker och ångra er som fan, man lär sig av sina misstag. Man kommer såra folk och bli sårad själv. Men i slutändan har man oftast kvar de personerna som är viktigast i livet och som betyder mest. Det har jag i allafall lärt mig av året som varit, år 2012. Jag har blivit sårad, gråtit, trott att den där känslan av tomhet aldrig skulle gå över både pga killar, vänner och min familj. Men på något vis nu så känns det bra. Den där tomheten jag känt så länge känns inte längre så himla tom. Jag har en underbar mamma, pappa och bror. Ingen av de är perfekta och speciellt inte våran familj i helhet med tanke på allt som hänt. Men vilken familj är perfekt? Jag har en underbar pojkvän och två världsfina vänner. Vad mer kan man begära? Jag har allt som jag behöver och är så otroligt lycklig över det. Jag glömmer det ibland och vill bara påminna mig själv. Jag har klarat så mycket och kommer klara allt vad livet har att ge. Jag är redo, nu ska jag leva!
